Det är snart på dagen sju år sedan vi höll på att förlora vår son som blev påkörd i korsningen Kungsgårdsvägen/Galggatan i Kalmar.
Han var svårt skadad och vi såg i läkarnas ögon att de trodde han skulle bli en långliggare på sjukhuset. Lyckligtvis trotsade han alla odds, han överlevde och trots sina hjärnskador är han i stort sett återställd, även om han får leva med vissa sviter av olyckan. Resan tillbaka har varit lång och tung, men vi kan snart glädja oss att han tar studenten med goda betyg.

Nu i april kom ett glädjande beskedet till många av de som jobbar: Lönehöjning!

Mörbylånga kommun söker undersköterska eller den som har likvärdig utbildning.

Jag läser med förfäran den ena artikeln efter den andra om hur länsstyrelsen, med Stefan Carlsson i spetsen monteras ner som en rättssäker myndighet.

Med glädje tar jag del av det stöd som finns för Oscarsgymnasiet. I diskussionen som förs sker som jag ser det en sammanblandning av ekonomi och huruvida Oscarsgymnasiet behöver anpassa sin organisation med anledning av vikande elevunderlag.

Vid kommunfullmäktige den 29 april antogs ett förslag om ett nytt ägardirektiv för Nybro Bostads AB. Direktivet ger bolaget i uppdrag att sälja den så kallade Awes-tomten till ett underpris för etablering av affärslokaler och bostäder.

Hur resonerar ni politiker egentligen?

Ni säger att vi ungdomar är viktiga för Oskarshamns framtid men sedan tar ni beslut som går tvärt emot det påståendet. Ni sparkar på dem som redan ligger, och det verkar som att ni är bristfälligt insatta i Oscarsgymnasiets verksamhet och vad ert beslut kommer få för konsekvenser för våra elever.

Elevantalet inom Oscarsgymnasiet i Oskarshamn kommer att minska med drygt 200 elever de närmaste åren. ”Kostymen” ska därför anpassas för 840 elever. 

Sedan 1890 firas arbetarrörelsens internationella högtidsdag, den 1 maj, i Sverige. Första gången tågade 20 000 personer genom Stockholm, temat var arbete och målet var lagstadgad åttatimmars arbetsdag.

Det var med bestörtning jag återvände till min gamla ridskola efter ett par år på annan ort och fick höra att den på grund av kommunens beslut har fått minska ner på sina barngrupper, och nu kämpar för att inte behöva minska sin verksamhet ytterligare.

Undertecknad som bor i Mörlunda skulle häromdagen åka till sjukhuset i Oskarshamn där jag hade tid  för provtagning kl 12. Den dagen hade jag inte tillgång till bil så jag tog fram KLT:s tidtabell för att planera resan, en sträcka på 4 mil, till vår närmaste stad.

Allt sedan Oskarshamn grundades har staden förknippats med sin hamnverksamhet. Hamnen har varit och är en stark symbol för staden och dess invånare, med hög igenkänningsfaktor nationellt. Idag gäller detta framför allt Gotlandstrafiken, som är en av de vanligaste associationerna med Oskarshamn enligt undersökningar.

Den ekonomiska krisen är ännu inte över och fortsätter att slå mot jobben i Sverige. Runt om i världen har vissa länder drabbats hårdare än andra och för ett litet exportberoende land, som Sverige, är även vi berörda.

Jag tycker att frivilligt engagemang också inom kultursektorn är välkommet. Det ska dock vara som ett komplement, inte en ersättning för offentlig verksamhet. Jag ser gärna fler exempel på samverkan mellan ideell och offentlig verksamhet inom området.

Jag ser på Smålandsnytt. Ett inslag visas om biblioteket i Loftahammar som slår igen på grund av nedskärningar. Ett par invånare går samman och räddar biblioteket, ett otroligt beundransvärt initiativ tycker jag.

”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi.”  Orden är Astrid Lindgrens, en av Sveriges mest lästa författare. Även om de skrevs för länge sedan speglar dessa visdomar en högst aktuell utmaning.

Tidigt på morgonen, idag onsdag, bär det av till Göteborg och den socialdemokratiska kongressen 2013.

Landstinget höjde nyligen vårdavgiften på sjukhus till 100 kronor. Höjningen drabbar framför allt äldre sjuka med låg inkomst. Det finns inget högkostnadsskydd inom den slutna vården som skyddar ekonomiskt svaga grupper vid vård på sjukhus.

En hänförd skara står och jublar när vit rök stiger upp ur skorstenen, åt gubbar, gamla gubbar och ännu äldre gubbar. Så långt ögat kan se bara gubbar, inga kvinnor, bara gamla gubbar iförda spöklika vita dräkter, med någon konstig pjäs på huvudet.

Fredrik Reinfeldt har sedan han tillträdde 2006 genomfört över 200 resor i landet, i huvudsak till verksamheter inom välfärden. Moderatledaren har kramat pensionärer och låtit sig glatt fotograferas med skolelever ”för att förstå samhällsproblemen bättre”, vilket sägs vara syftet med besöken. Men vad har han lärt sig och vilka praktiska konsekvenser har resorna fått för välfärden?