"En industristad ska ha ett riktigt sjukhus"
Klockan är 07.30. En katt springer ut. Numer kallad katthelvetet. Det tog tvärstopp mot framhjulet och min fru flög huvudstupa över cykelstyret, slog skallen i asfalten och bröt vänster armbåge.
Cykelhjälmen räddade henne men kraschen gav ändå en rejäl hjärnskakning. Detta hände cirka en kilometer från Oskarshamns sjukhus och sjukvården funkade som den självklart ska göra.
Undersökning av trevlig läkare på Blå Kusten, röntgen utförs direkt där man konstaterar ett mindre komplicerat armbrott. Tur tänkte vi, nu återstår ”bara” gipsning och hemgång, men vi fick ett chockartat besked i stället.
”Vi gipsar gärna och är duktiga på det men vi får inte gipsa annat än i samband med kirurgi här i Oskarshamn… så du får åka taxi till Västervik! Det har dom bestämt i Kalmar”. Herre min je! Man FÅR alltså inte gipsa en enkel skada trots att det är efter semestern, mitt i veckan, mitt på dagen och trots att här står ett stort sjukhus rakt framför oss med massor av kunnig personal! Detta blir självklart en chock för oss men vi biter ihop.
Man kommer plötsligt på att det just ska gå en taxi till Västervik klockan 13.00 med en enda patient i, men den taxin visar sig just ha kört så vi måste vänta en timme till. Den droskan blir dock kraftigt försenad eftersom ”det har hänt något”, som man uttryckte det på den privata sambandscentralen, långt borta någonstans i provinsen. Personalen på Blå Kusten skäms över ”sitt” Landsting och är fantastiska och räddar det goda humöret med att ge oss kaffe, kaka och glass från sina privata förråd.
Efter ytterligare en och en halv timme kommer det en stressad, svettig och förbannad taxichaufför som undrar om de tappat vettet på taxicentralen och tror att han kan flyga som Blixt-Gordon med sin droska från Kalmar?! För övrigt hade han jobbat hela natten men fick fortsätta hela dagen också eftersom det saknades folk. Jag uppmanade därför min mörbultade fru att sitta bredvid honom, och prata och berätta roliga historier för att hålla honom vaken. Inga fler trafikolyckor idag, det räcker med ”katthelvetet” och jag vågar inte ens tänka på hur det skulle gå vid en eventuell trafikolycka nu, efter kontorstid och allt?
Gipsningen blir klar strax före 20.00 och hustrun uppmanas att sitta ner och vänta till 21.00 då taxin hem är beställd. Där sitter hon med huvudvärk, molande smärta i armen, i handflatan och i fingrarna. Hon är lyckligt ovetandes om att i taxin utanför redan sitter en taxichaufför och rullar tummarna samtidigt. Ordern han fått är att vänta till prick 21.00 innan patienten ska hämtas. Rejält utmattad och med kraftig huvudvärk är min fru åter hemma efter 22.00, nästan femton timmar efter vurpan. Hon har då kostat skattebetalarna minst 2000 kr i taxiresor, trots att olyckan hände kilometern från vårt förut så stolta sjukhus. Hon är då i ett mycket dåligt skick på grund av transporterna.
Mitt bondförnuft säger mig att på ett RIKTIGT sjukhus SKA man kunna sy och gipsa dygnet runt. Man SKA ha beredskap för stroker och hjärtinfarkter oavsett klockslag. Annars är det inget riktigt sjukhus.
Frågan är vad ”sjukhusets” läkare har för befogenheter om det t ex. skulle ske en rejäl seriekrock med många döda och skadade på ”Växjövägen” precis utanför sjukhuset? Jag har frågat folk och det värsta är att ingen tycks veta. Bårbärarna kanske blir stående i kö utanför ”akuten” eller vad den kallas nu för tiden, medan kirurgerna ringer till landstingspolitikerna innan de vågar starta sina räddningsinsatser? Redan har det hänt att stafettläkare inte vågat ingripa och patienter har dött i onödan.
Kan de bli förbjudna att ingripa? Vem vet? För vi har ju hört det många gånger förr: ”Vi som politiker måste först och främst tänka på patientsäkerheten och därför skicka patienterna till de allra bästa tänkbara vårdinrättningarna. Det betyder Kalmar och ibland Västervik!” Att folk hinner dö i väntan på dessa specialister och inrättningar verkar faktiskt inte höra hit. Ett slags spill i "den allt bättre fungerande vårdapparaten i länet".
För mig är politikerna i Landstinget ett bedrövligt, intrigerande gäng som kryper bakom varandra. För mig får ni gärna höja skatten men håll inte på och trixa. En industristad ska ha ett riktigt sjukhus. I väntan på bättring kommer jag att kalla er för ”Landstingshelvetet”!
OBS Sjukvården i Skåne går back med hundratals miljoner. Sannolikheten för att vi här uppe i norr får stå för den nya regionens sparande via vårt sjukhus är uppenbar. Kanske är utsikterna bättre med ett samgående mot östgötahållet?
